Hantverkare hemma

I skrivande stund har jag en hantverkare hemma. Han fixar och mekar i köket och jag sitter i närheten och försöker vara lagom tillgänglig. Man vill ju inte hänga den som ska laga ens grejer över axeln och eventuellt störa sönder någonting viktigt. Samtidigt får man inte vara alltför avlägsen, utan man måste ju kunna reagera så fort man behövs, utan att personen i fråga behöver ropa eller rentav gå och knacka en på axeln för att man ska höra genom väggar och/eller hörlurar. Det är ett finlir. 

Och så vet jag aldrig om jag ska erbjuda kaffe. Det borde man väl i princip, men då måste man ju stå - potentiellt i vägen - och göra det där kaffet, och sedan måste man väl nästan vara lite social och konversera lite också under själva inmundigandet av detsamma. Dessutom borde man väl själv ta en kopp i så fall, och man kanske inte alls är sugen på kaffe. Men det är väl smällar man får ta, liksom.

Nej, nu går jag helt enkelt och frågar om han vill ha kaffe - på vinst och förlust!

Äsch, han är visst klar. Lite antiklimaktiskt sådär.