Här sitter jag och funderar över svenskans små fallgropar för någon som inte har den som modersmål. Ibland gör vi det inte helt lätt för folk.
Ta exempelvis en prepositionsfras som "tala om". Beroende på var man lägger betoningen så kan den betyda två olika saker.
"Tala om vad ni talar om."
Denna fras går ju faktiskt, med lite god vilja, att läsa på fyra olika sätt, och det är fullt möjligt att en person som inte talar svenska som förstaspråk skulle ha svårt att hänga med på exakt vad man talar om (!). För oss som fått svenskan med modersmjölken är det ju inte möjligt att utan sammanhang, otvetydigt tolka exempelmeningen i skrift, men så fort vi säger den, så är alla tvivel som bortblåsta. Dock kanske inte för den icke hundraprocentiga svensken.
"Hon är säkert där."
"Är det säkert?"
"Nej."
Även här finns det utrymme för förvirring. Men, visst, samma fenomen finns i någon variant i många indoeuropeiska språk (inte minst engelska: "I'm sure she's there." "Are you sure?" "No.").
Men låt oss vara lite ungdomliga och kanske även stockholmska (?):
"Hon är säkert där."
"Säkert." (Uttalat med avmätt spydighet.)
Detta betyder ju att åtminstone talare nummer två inte alls tror att vem vi nu talar om (deja vu!) är där (var nu där är). Fortfarande skulle vi genom att jobba med den ironiska tonen kunna förmedla ungefär detsamma på engelska, men det är väldigt kort och kärnfullt på svenska och utgör med största sannolikhet en fertil grogrund för missförstånd för den som inte är uppvuxen här.
En till språklig finess i form av ännu en prepositionsfras som kan ha olika, betydelsebärande betoning är "stöta på". Jag hade i min ungdom en colombiansk pojkvän som en dag glatt berättade för mig att han hade "stött på" min bästa väninna. Det där med betoning är inte lätt och han valde att lägga tonvikten på "stött". Han menade faktiskt något så oskyldigt som att han hade träffat på henne på stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar