måndag 12 juni 2017

Paus

Ursäkta, alla bloggare vars bloggar jag vill, men inte hinner, läsa. Just nu finns det ingen lucka för att vare sig läsa eller skriva blogginlägg.

Det är därför jag kan upplevas som lite tystlåten för tillfället.

Återkommer.

fredag 9 juni 2017

Författarskola #35 - land i sikte!


Idag hade jag förmodligen mitt sista redigeringsmöte för Visheten vaknar. Det är redaktör nr 2 (Klara) som tagit över stafettpinnen från redaktör nr 1 (Ada). Efter detta är det meningen att vi ska klara oss rätt bra på mailkontakt fram till deadline för ny version av manuset 21 juni. Efter det är det ren korrekturläsning i avsikt att utrota direkta fel och åtgärda endast sådana klumpigheter i språket (upprepningar, o.s.v.) som vi dittills missat, och bara inte kan leva med när vi väl upptäckt dem.

Sedan går boken till tryck. Svindlande nog.

Min redaktör gav mig idag en bibba fysiska papper (manuset) med korrigeringar samt en liten guide till korrekturtecken, för att jag jag ö.h.t. ska kunna utläsa vad hon avser med sina digra anteckningar i marginalen. Dessa korrigeringar är alltså någonting utöver korrläsning i vanlig bemärkelse och handlar om att hon styr upp mitt språk i största allmänhet. Det rör sig om omformuleringar samt strykningar av sådant som är onödigt eller överanvänt. Liksom alla (?) författare har jag saker jag hela tiden hemfaller åt, i form av småord ("liksom", "ju", "alltså"). Jag har också andra, mer betydelsebärande ord/ordled/stående formuleringar, som jag har en tendens att gödsla med (exempelvis vet jag att jag måste ta det lite lugnt med efterledet -artad och det finns mer sådant where that came from). Dessutom är jag kanske lite väl förtjust i uppfinningsrika (hybris!) liknelser/metaforer. Sådana saker fångar redaktören upp åt mig, och utgör på så sätt ett skyddsnät som jag är gråtmilt tacksam över.

Utöver språket så har även redaktör nr 2 en del tankar om innehållet och förslag på sådant hon vill ändra/förtydliga/tona ned o.s.v. Det är egentligen det som är den potentiellt plågsamma biten och det som gjorde att det var med viss vånda jag tog mig till förlaget idag. Jo, hon hade tankar, och vissa av dessa av den obekväma typen som jag instinktivt sparkar bakut emot. Men, vis av erfarenhet så tog jag det lugnt och öppnade mitt sinne - hur zen som helst - med mantrat "redaktören har alltid rätt" ekande i mitt inre. Och nog fan hade hon det, insåg jag till slut. Hon hade verkligen rätt. Så himla skönt att vara i så goda händer!

Återstår alltså nu att redigera allt från pappersbibban in i datorn och lösa olika problem, språkliga och innehållsmässiga. Och som det är nu känns det inte ens speciellt jobbigt. Jag fixar det, är min försiktiga övertygelse (om en sådan alls är möjlig).

Slutet är nära och Visheten vaknar finns i förlagets höstkatalog, så det är inte läge att backa.

söndag 4 juni 2017

Sjukdom, kärlek och ork

Back from the dead. Åtminstone nästan. I alla fall så fantastiskt mycket mer vid liv än på typ en vecka. Jag har varit helt golvad av min lilla dust med streptokockerna, med en toppnotering på 39,2 i temperatur - så sjuk har jag inte varit på ca tio år.

Och vad glad man blir då, när man känner att orken börjar komma tillbaka. Man blir verkligen som en mer hoppfull 2.0-version av sig själv överlag. Förmodligen som en jag-överlevde-en-bilolycka light (alltså verkligen light, men ändå). Jag känner mig entusiastisk vad gäller mina olika skrivprojekt och befriande teflonig mot eventuell framtida kritik mot den kommande Visheten vaknar. You don't like? Inga problem. Life is good.

Dessutom finner jag mig själv övermannad av kärleken till mitt barn. Hon har varit underbar genom hela min sjukdom, men stora delar av mig har önskat att jag fick ligga och dö en smula i frid och ro. Nu kopplas den seriösa orkkärleken på igen och jag blir alldeles yr av att titta på henne. Lilla ljuvlighet! Ljuvligheters ljuvlighet! Hur kan någon vara så perfekt? Och fin, finare, finast!

Jag är inte frisk än, men jag ligger mentalt i startgroparna och bara studsar av förväntan inför ett fullständigt tillfrisknande. Känslan är att jag kommer att kunna uträtta underverk. Skriva färdigt fem romanprojekt, spela fiol- och pianostämman samtidigt i den Haydnsonat jag håller på med, samt äntligen bemästra de där nio språken.

Kanske kommer jag t.o.m. städa lägenheten. Vem vet?